Dramatikern Keren Klimovsky spelar i sin egen pjäs där hon berättar sin familjs historia med hjälp av musik och objekt/dockor. Resultaten blir en intim, ärlig och färgstark dramatisk-musikalisk dockföreställning med element av stand up och humor. Föreställningen ”Jag är inte rädd” är ett slags drömspel, en lek mellan fantasi och verklighet där huvudkaraktären (berättaren) beskrivs som en 36-årig kvinna ”som fortfarande har sitt hår i flätor, men har svårt att tappa sina mammakilon.” På sin resa mot sanningen om den tragiska händelsen i familjen (hennes mosters självmord) blandar berättaren fakta (vilka också, i sin tur, ifrågasätts) med fantasier om det som kunde ha hänt, filosofiska funderingar om identitet, kärlek, historia och judendom, samt passionerade erkännanden om hennes rädslor och känslor…